Emilia

En TankeStällare!

Idag läste jag ett par väldigt intressanta rader som en tjej hade skrivit i sin blogg.
Det handlade om "Alla dessa krav" som vi tjejer/kvinnor i alla åldrar har. Men de som jag mest började fundera över var detta med att man ska vara den perfekta flickvännen/frun/sambon. Det är mkt som spelar in i ett förhållande som sambo. (om man bara ska gå in på den delen) Inte bara kraven utan även alla känslor.
Tänk om allting efter ett tag blir helt annorlunda? 
För de är ju så att i början blir man ju kär, så enkelt är det ju. Men det som alla egentligen vill är ju att försöka skapa sig ett liv tillsammans med någon. Jag tycker att livet som sambo är det mest underbara som jag någonsin har varit med om. Men jag blir så rädd ibland över att allt detta härliga kanske kommer att få ett alderless för tidigt slut, att Jonas och jag kommer gå skiljda vägar. Det finns inga garantier att det föralltid och förevigt kommer vara han och jag, Hur mycket och hur starkt jag gärna än vill det! Och då kommer de tyvärr vara så att det kommer bli kärleken till honom som får skulden för all ont som jag med all säkerhet kommer känna. För efter en sån här lång tid tillsammans, är vi knapast några separata individer längre. Vi är en och samma! Somliga söker efter det som Jag och Jonas har hela livet. Vissa kanske har tur att finna den, andra kanske aldrig gör det. Endel kanske inte ens tror på att det existerar. Och dom tycker jag verkligen synd om. Om dom aldrig letar och tar chansen så kommer de heller aldrig förstå vad dom går miste om. Man får stå ut med så mkt under tiden innan man har nått fram till det som verkligen är menat för just sig själv. Vi blir och är det val som vi själva gör.
När vi kvinno gör ett val, vi säger gifter oss och skaffar barn..... det är då livet verkligen tar sin början, samtidigt som det på ett sätt slutar. Vardagen och livet fylls ut av små sysslor, och man existerar bara för att tillgodose barnen och sin Killes behov. Man har lixom en inre röst som virrar till det i huvudet. För om man inte är den där "perfekta" , då kommer killens kompisar att börja prata, svärföräldrarna och andra släktingar. Egentligen tycker jag att det är dumheter. För alla är ju så himlans olika, och perfekta på sitt sätt. Om inte ens andra hälft acceptera det..... då kanske han inte är ens andra hälft? För det är ju ändå så som man är... man kan ju inte ändra på hela ens personlighet och utseende bara för att behaga alla andra. Men jag är ju inte mer än tjej jag heller, än att jag tror att jag har en massa Måsten och Krav.
Fast i själva verket så är det ju ingen annan än du själv som bestämmer vilka Krav och Måsten som man ska ha.
Det är bara så synd att vi har så svårt att förstå det!

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle drabbas av kärleken. Men det har verkligen hänt, och jag vill inget annat än att behålla den!
Jag vill Älska Jonas som jag gör nu, för resten av mitt liv!


Jag tror inte att någon som läser detta kommer förstå något vad jag menar. Men så här känner JAG det, och de är så väldigt skönt at få skriva av sig ibland.

Jag kan bara skriva så här Sara;
Du fick mig verkligen att Tänka idag!


Förövrigt så ska jag snart krypa ner i sängen tillsammans med min Älskade Plutt
Måste bara titta på Nyheterna ang. mordet som var här i Tibro. Läskigt när det händer något sånt så pass nära en själv. Kommer ha väldigt mycket svårare att sova om nätterna nu!  :S

♥Längtar verkligen, för snart är dagen här

---

Vaknade tidigt idag. Kändes skönt för då vet jag att jag skulle kunna få något gjort. Gick upp samtidigt som Älsk, så jag gjorde några smörgåsar som han tar med sig till jobbet och sen tog jag en lååång och skön promenad med Nixsan. Det var riktigt kallt, nästan -10 grader. Men det är så skönt att gå ute så pass tidigt och sen smyga in igen, dricka en kopp The, slänga filten runt sig och titta lite på Tv. Tyvärr då så somnade jag till i soffan vid 9 tiden, och vaknade inte förens min mobil började föra ett väldans liv. Såg dock att det var Mitt Hallon som skickade och det får mig genast på topen humör. Hon hade tagit en rök paus på jobbet och tänkte på mig en stund :)
(skönt Btw att man inte är beroende av dom där cancerpinnarna) Har snart varit rökfri i 2 månader nu så, Grattis till mig!

Tog mig iaf i kragen och städade toaletten. (Den måste alltid vara ren annars mår jag inte bra)
Samtidigt så lagade jag mat till Min älskling. Han kommer ju hem varje dag på lunchen, och då fixar jag alltid något att äta till han! När han åkte till jobbet så Gick jag en mys-sväng med Nicki i skogen. Jag älskade det lilla stråket som går bakom huset! Sen skulle jag ju laga mat till mig själv. Jag äter aldrig tillsammans med Jonas utan jag äter till "Våra Bästa År", men idag var jag så lat så det fick bli ett paket nudlar för min del. Får fixa något mer matigare tills ikväll.

Nu har jag iaf fastnat här framför datorn och Tven. Funderar på att bränna ut någon bra film att titta på. Känner mig lite hängig idag. Har fått en sån rethosta. Jag riktigt känner hur sårskorporna i halsen lossnar nu. De är obehagligt och jag måste dricka hela tiden för det svider/bränner.


Jag Längtar Så Jag Blir Knäpp♥