Emilia

Inte ett ljud någonstans. Eller, ah förutom teven då förstås. Men vad ger den för tröst? Jag har fortfarande ingen att kura ihop mig med i soffan lagom tills Beck börjar. Jag har heller ingen som kliar mig på ryggen tills jag somnar. Jag kan heller inte vakna mitt i natten av att någon ligger brevid mig och för ett himlans oljud. En natt utan mina två familjemedlemmar känns som om jag har sovit ensam i en evighet. Jag saknar dom - Jag saknar dom väldigt mycket! Vill nu att tiden ska flyga iväg och låta det bli imorgon kväll. Då är jag säker på att ha dom båda hemma. Då blir det mys för hela slanten och god mat, till och med till Nicki.   
Hon är stormförtjust när man blandar i lite gottigt =)

Ska krypa ner i soffan, Igen! Och hoppas på att man somnar fort. Vill se solen lysa in igenom fönstret när jag vaknar. Då kan det inte bli något annat än en toppen dag.
Hoppas ni har haft en bättre dag än jag iaf.


Sov gott Sverige