Att luta sig tillbax...

...det skulle inte vara helt fel att göra det någon gång emellan åt.
Men om man känner sig förvirrad, förtvivlad och uppriven så är det inte lätt att slappna av.
Jag vet att det är många där ute som känner precis som jag gör just i detta nu.
Men varför känner man sig då som den enda människan på jorden?
Det känns som att jag sitter och ropar på hjälp efter någonting, men ja vet inte vad?!
Den enda som kan hjälpa mig är jag själv!
Vad är jag då ute efter? En bekräftelse? Någon som ska sträcka ut sin hand och rädda mig? Mod och styrka kanske?
Jag måste säga att tanken på att jag har börjat reda ut allt med jobb nu gör att de känns lite bättre.
Men vad hjälper det de övriga problemen? Ett jobb kommer inte kunna lösa de åt mig!
Im lost in pain..
Blir så deprimerad... ska det verkligen vara så här?
Fan, man är bara 20 år och hela livet tycks redan rasa samman....
Om det är så här det kommer vara att leva... Då vill jag inte vara med!!!
Fast man vet ju aldrig, det kan ju vända om man har tur!
I am not prepared to be strong...

Kommentarer
Postat av: Sara

jaa,lite halva inne iaf ;) hihi.

Thanks, hur gåre med allt själv?

2009-03-19 @ 16:14:36
URL: http://sarath.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0