En tragisk Händelse
Idag har vi tillbringat största delen av dagen på Jonas jobb. Jag har städat ur våran bil, så nu luktar den så gott sååå. Jonas och Micke har pulat med Husbilen som snart skall säljas. Hoppas jag! :)
Allting var frid och fröjd, hundarna var med och stämmningen var på topp.
FÖRE
EFTER
Nicki Ääälskar att få vara med på jobbet. Hennes andra hem:)
Gubben är så stolt över våran nyinköpta gräsklippare :)
När vi väl bestämmer oss för att dagen på jobbet börjar gå mot sitt slut, samlar vi ihop alla saker och ställer på marken vid bilarna.
Vi hade en liten burk med hundgodis med oss, som vi ställde på backen tillsammans med allt annat bråte. Nicki, som är en Riktig liten Gottegris kunde ju inte hålla sin söta lilla nos ifrån den utan var genast framme och luktade.
DÅ PLÖTSLIGT HÄNDER DET!
SCOTT GÖR ETT FASLIGT UTFALL MOT NICKI OCH BITER SIG TAG I HENNES HALS.
Han gör otäcka ljud ifrån sig, men det enda jag kunde koncentrera mig på var att dra i hans koppel. Jag ville ha honom så långt bort från Nicki som möjligt. Allting går i slowmotion och hennes skrik var de VÄRSTA jag har hört någonsin. Micke som pratade i sin mobil när det hände, slängde den all världens väg och slängde sig över Scott. Han slet tag i bakbenen på honom och drog. Jonas försökte med all sin kraft att bända loss käkarna från Nicki. Men han släppte inte! Allting verkade pågå i evigheter, och under den stunden hann jag måla upp en fasansfull bild av hur Nickis lilla söta hals skulle vara i slamsor. Jag kände paniken, ilskan och rädslan komma. Tog ett fasansfullt grepp om kopplet, så nära jag kunde komma hans halsband, och jag drog, jag drog i kopplet allt vad jag hade. Jag kan lova er att den tunna löplinan skar in bra i mitt pekfinger, men vad gör väl det?! Det känndes inte då, och även om de hade gjort de så skulle jag inte bry mig. Allt jag ville var att få honom bort ifrån henne!
Det måste ha sett hemskt ut när Micke fick tag i Scotts nackskinn och slängde iväg honom all världens väg. Men ni som är hundägare... Vad hade ni gjort i denna sitvation? Man ska gripa tag om bägges bakfötter, jag vet. Men hinner man med att tänka på sånt? Inte jag iaf!
Jag har gnällt mycket och ofta på att jag tycker Nickis päls kan bli för mycket och hålla iordning på. Det ångrar jag bittert, för den pälsen mina vänner, räddade nog banne mig hennes liv!
Tack vare den kom han inte åt skinnet utan slet "bara" bort en massa päls. Det jag är rädd för nu är att det ska sätta sig psykiskt på henne.
När vi äntligen lyckats få Scott att släppa, och Nicki kommit i säkerhet i husses famn tog jag genast telefonen och ringde ägaren - 300mil här ifrån!
Det hundkräket tänkte jag inte ta in i mitt hem igen, så de var bara att lösa problemet!
Så nu Äntligen har jag varit och lämnat honom på ett hundpensionat. Där får han stanna till ägarna kommer hem!
I mitt huvud ringer ännu det hemska skriket och bedjantet från Nicki. De gör så ont i mig - fortfarande! Men jag är så överlycklig att det inte slutade värre! Det kunde gått riktigt illa.
Nu ska vi bara ligga i soffan - Hon & Jag - och bara myyysa. Pyssla om henne till tusen och visa henne hur mycket Jag Älskar Henne<3 Den varelsen är mitt allt. Jag gör precis allt vad som krävs för att hon ska må bra!
Allting var frid och fröjd, hundarna var med och stämmningen var på topp.
FÖRE
EFTER
Nicki Ääälskar att få vara med på jobbet. Hennes andra hem:)
Gubben är så stolt över våran nyinköpta gräsklippare :)
När vi väl bestämmer oss för att dagen på jobbet börjar gå mot sitt slut, samlar vi ihop alla saker och ställer på marken vid bilarna.
Vi hade en liten burk med hundgodis med oss, som vi ställde på backen tillsammans med allt annat bråte. Nicki, som är en Riktig liten Gottegris kunde ju inte hålla sin söta lilla nos ifrån den utan var genast framme och luktade.
DÅ PLÖTSLIGT HÄNDER DET!
SCOTT GÖR ETT FASLIGT UTFALL MOT NICKI OCH BITER SIG TAG I HENNES HALS.
Han gör otäcka ljud ifrån sig, men det enda jag kunde koncentrera mig på var att dra i hans koppel. Jag ville ha honom så långt bort från Nicki som möjligt. Allting går i slowmotion och hennes skrik var de VÄRSTA jag har hört någonsin. Micke som pratade i sin mobil när det hände, slängde den all världens väg och slängde sig över Scott. Han slet tag i bakbenen på honom och drog. Jonas försökte med all sin kraft att bända loss käkarna från Nicki. Men han släppte inte! Allting verkade pågå i evigheter, och under den stunden hann jag måla upp en fasansfull bild av hur Nickis lilla söta hals skulle vara i slamsor. Jag kände paniken, ilskan och rädslan komma. Tog ett fasansfullt grepp om kopplet, så nära jag kunde komma hans halsband, och jag drog, jag drog i kopplet allt vad jag hade. Jag kan lova er att den tunna löplinan skar in bra i mitt pekfinger, men vad gör väl det?! Det känndes inte då, och även om de hade gjort de så skulle jag inte bry mig. Allt jag ville var att få honom bort ifrån henne!
Det måste ha sett hemskt ut när Micke fick tag i Scotts nackskinn och slängde iväg honom all världens väg. Men ni som är hundägare... Vad hade ni gjort i denna sitvation? Man ska gripa tag om bägges bakfötter, jag vet. Men hinner man med att tänka på sånt? Inte jag iaf!
Jag har gnällt mycket och ofta på att jag tycker Nickis päls kan bli för mycket och hålla iordning på. Det ångrar jag bittert, för den pälsen mina vänner, räddade nog banne mig hennes liv!
Tack vare den kom han inte åt skinnet utan slet "bara" bort en massa päls. Det jag är rädd för nu är att det ska sätta sig psykiskt på henne.
När vi äntligen lyckats få Scott att släppa, och Nicki kommit i säkerhet i husses famn tog jag genast telefonen och ringde ägaren - 300mil här ifrån!
Det hundkräket tänkte jag inte ta in i mitt hem igen, så de var bara att lösa problemet!
Så nu Äntligen har jag varit och lämnat honom på ett hundpensionat. Där får han stanna till ägarna kommer hem!
I mitt huvud ringer ännu det hemska skriket och bedjantet från Nicki. De gör så ont i mig - fortfarande! Men jag är så överlycklig att det inte slutade värre! Det kunde gått riktigt illa.
Nu ska vi bara ligga i soffan - Hon & Jag - och bara myyysa. Pyssla om henne till tusen och visa henne hur mycket Jag Älskar Henne<3 Den varelsen är mitt allt. Jag gör precis allt vad som krävs för att hon ska må bra!
Kommentarer
Postat av: nathalie
Fy farao.. Det är ju som ens egna barn.. Tråkigt när sånt händer :( Hoppas det är bra med Nikki jallfall och att den andra hunden lär sig lite bättre. :( aldrig kul när sånt händer.
Kram på er
Postat av: Emilia
Men usch vad läskigt :/ Förstår att du inte vill ha den hunden i närheten av din älskling!!
Kramkram
Trackback
